Att vara eller inte vara

Enologin

En enologi är när en karaktär talar sina tankar högt på scenen, ensam. Publiken hör vad ingen annan karaktär kan höra. Det är att tänka högt — rå, ofiltrerad, privat.

Här är Hamlets mest kända enologi, från femte akten, första scenen:

Att vara eller inte vara — det är frågan:

Är det större anlet att i sinnet stå

Och tåligt bära sorger, stickar, slag,

Vilket ödet skall på oss avrinta,

Eller att väpna sig mot denna sjö

Av onda slag och genom motstånd göra

Dem slut. Att dö — att sova,

Intet mera — och genom en sömn att säga

Vi slutar den huvudvärk och tusen sorger,

Som köttet är arving till — det är en sak

Att önska innerligt. Att dö, att sova;

Att sova, kanhända drömma — det är då

En sådan svårighet. För i en död mans sömn

Vad slags drömmar komma väl? Det gör oss tveka.

Där ligger det — att vi bära denna elände

I ett långt liv, i stället för att fly

Till annat som vi ej känna. Därför välja

Vi lidandet — ty ovissheten är värre

Än ett visst ont. Ty vilken skulle vilja

Stå själv mot världens spott, beknipet av lögnare,

Av höga herrars vålda, kärlek som är förnedrande,

Av tjänstemännens freck, av aktlösa trognarnas nöd,

Då han själv med ett enda knivskegg kunde

Göra slut på detta — vem skulle vilja

Att slita och svettas under livet,

Om ej fruktan för vad som kommer efter döden,

Från det okända land, från vars gräns ingen

Resenär återvänt — gör att vi dra oss undan

Och hellre tåligt bära det vi har

Än att flyga till något vi ej känner? —

Ja, det är tanken som gör oss alla fegisar,

Och så beläggs då handlingarnas naturliga färg

Med tankernaes bleknande ljus,

Och stora företag, värda att företas,

Missa vägen genom denna övervägning

Och förlora sitt namn för handling.

Ta en stund och läs det igen långsamt. Låt språket väcka känsla i dig.

Viktiga fraser

Nedbrytning av språket

Shakespeare packade detta tal med livliga bilder. Låt oss titta på tre av de viktigaste fraserna.

"Världens spöken och pilar"

Hamlet föreställer sig livets problem som vapen — spöken (som en spökslunga som slungar stenar) och pilar — avlossade på oss av ödet, som är grym och orättvis. Livet attackerar dig, och du måste besluta om du ska ta det.

"Att dö — att sova"

Hamlet jämför döden med sömn — vilket låter fredligt. Men då inser han: om döden är sömn, kanske det finns drömmar. Och vilken slags drömmar kommer i döden? Det är vad som skrämmer honom. Döden kanske inte är den flykt han hoppas på.

"Det okända land"

Det är Hamlets namn för döden: ett okända land. En plats som ingen någonsin har kommit tillbaka från. En gräns är en gränslinje eller border. När du väl korsar den finns det ingen återväg.

Passiv vs aktiv

Den verkliga debatten

Detta tal reduceras ofta till en fråga om självmord. Men det är större än så.

Hamlet frågar: är det bättre att tåla orättvisa eller att slåss tillbaka?

Titta på de första raderna igen:

Är det större anlet att i sinnet stå / Och tåligt bära sorger, stickar, slag, / Vilket ödet skall på oss avrinta, / Eller att väpna sig mot denna sjö / Av onda slag och genom motstånd göra / Dem slut.

Val A: lida passivt. Acceptera vad livet kastar på dig.

Val B: agera. Slåss tillbaka — även om det betyder din egen förstörelse.

Hamlet har tillsagts hämnas sin fars mord. Han vet vad han borde göra. Men han kan inte tvinga sig själv att agera. Hela spelet handlar om denna förlamning.

Hur Shakespeare skriver

Talets musik

Shakespeare skrev det mesta av Hamlet i jambisk pentameter — en rytm på fem slag per rad, med växlande obetonade och betonade stavelser: da-DUM da-DUM da-DUM da-DUM da-DUM.

Lyssna på inledningen: Att VA-ra EL-ler IN-te VA-ra — DET är FRÅ-gan. Fem slag. Det låter som ett hjärtslag.

Men Shakespeare var inte bara en rytmmusiker. Han var en mästare på metafor — att beskriva en sak i termer av en annan för att få dig att se den annorlunda.

I bara detta tal är livet en kamp (spöken och pilar), döden är sömn (att dö, att sova), sömn innehåller drömmar (kanhända drömma), döden är ett okända land, och tänkandet är en sjukdom som gör resolution sjuk (blek av tanken).

Märk också att hela talet består av frågor, inte svar. Shakespeare förstod att det kraftigaste en författare kan göra är att ställa en fråga så bra att den förföljer dig.

Hamlet lever vidare

Hamlet i den moderna världen

Varje superherofilms har en "att vara eller inte vara"-scen — scenen där hjälten måste besluta om han ska acceptera ansvar eller gå sin väg.

Och Hamlets handling har bearbetats mer gånger än du kanske tror. Lejonkungen är bokstavligen Hamlet-historien: en prins vars far mördas av sin farbror, som tar tronen, medan prinsen går i exil och måste besluta om han ska återvända och slåss.

Hamlet dyker upp i science fiction, i videospel, i hiphop, i rättsdramer. Närhelst en karaktär är lamslå av ett val mellan handling och passivitet — mellan rättvisa och självbevarelse — tittar du på Hamlets dilemma.

Anledningen till att detta spel fortlever är inte att det svarar på frågan. Det är för att det ställer den så perfekt att varje generation känner igen sin egen kamp i den.

Vad kommer du att komma ihåg?

En sista tanke

Du har just läst och analyserat det mest kända talet i det engelska språket.

Fyrahundra år efter Shakespeare skrev det citerar folk det fortfarande, argumenterar om det, och ser sig själva i det.

Det är kraften i att ställa rätt fråga.